I helgen höll jag i en manga-workshop för barn i blandade åldrar för Kristinehamns Bibliotek. 

 

Eftersom det var ett tag sen (nåja, några månader sen åtminstone) som jag höll i en manga-workshop, så var jag som vanligt lite smånervös inna (dessutom blir man alltid lite extra nervös i en ny stad), men det är något fantastiskt ju med att lära ut manga. För oavsett hur nervös jag är innan, så infinner sig alltid ett sånt otroligt inre lugn på något sätt, precis innan jag ska börja. Jag är annars den där personen som får ett smärre nervsammanbrott när jag ska hålla tal inför en massa människor. Inte för att jag är blyg eller inte kan tala inför folk, men just när det är något BESTÄMT som att jag MÅSTE tala inför tex klassen, då känns det som om jag ska dö. 

 

Men just när jag ska hålla mina kurser/workshops, så försvinner det Jag tror det beror på att min glädje och vilja att lära ut, är så mycket starkare än min rädsla att prata inför folk.Nästan så att jag snarare snubblar över orden för att jag vill säga allt på en gång!Verkligen förmedla mina tankar och ideer! Och känslan efter gör hela arbetet värt det.Att ha fått inspirera människor att ta fram sidor hos sig själva är nog den härligaste känslan av dom alla. Den finaste kommentar jag har fått av en kursdelatagare var "Jag har lärt mig så mycket nytt och nu ser jag på omgivningen med helt andra ögon.", därför  den fick mig att inse att här har jag lyckats nå fram till en person med mina budskap. 

 

Om vi ska vara lite filosofiska en stund här: Jag tänker ibland att det finns många sätt att påverka världen omkring oss. Endel uppenbara saker kan vara att vara miljömedveten, politisk engagerad eller förändra sin tillvaro på andra mer uppenbara sätt. Mitt sätt att påverka min omgivning är att måla.Det kanske inte ger lika uppenbara resultat men med mina motiv kan jag nå ut till många människor, och kanske finns det någon person, som jag kan få att tänka  om. Kanske kan just mina motiv, ändra någon annans liv, som bor i en helt annan del av världen.