Skolan har ju börjat igen förresten. Sista året och jag känner både glädje och ångest för det. Glädje att äntligen vara klar, skaffa jobb, köpa hus osv, men ändå lite ångest över att behöva lämna allt hårt slit o skolvärlden. Skolan har ju nästan blivit lite som ett andra hem, o klasskamraterna lite familj. Ni vet, man grälar ibland,men tycker om varandra innerst inne o vet vart man har  varandra. Om bara 10 månader kommer det kännas som att flytta hemifrån igen. 

 

Men jag hör nog ändå till dom som tycker om förändring. Jag omfamnar framtiden och tycker om när livet sätts  i rörelse!Dessutom finns det så mycket jag vill göra och i ärlighetens namn tar skolan upp vääääldigt mkt tid!Trots det vill jag säga att universitetstiden är nog en av de roligaste tiderna, så missa inte den, ni yngre läsare:)