Det är helt otroligt! När jag äntligen är fri från tentor o har tid att sova, så kommer jag in i en sömnparalys-period >:( Fy fan säger jag bara! Under dessa tentaveckor har jag inte sovit mer än typ 6 timmar (max) per dag, så hade verkligen sett fram emot att sova, men nu istället är jag asrädd för att sova! Jag tror att det är svårt för folk som inte lider av sömnparalys, att förstå hur vidrigt det är! Och det värsta av allt: Det finns inget botemedel.

 

Så  jag målar istället. Min bästa terapi, och det hjälper mig att bearbeta sömn-rädslan. Gick och la mig en timme tidigare idag för jag var så trött , o tvärsomnade. Men sen vaknade jag upp efter typ en halvtimme, helt parasylerad och det kändes som "något" var i min kropp, andades med mig, vilket gjorde att min egen andning kom i otakt. Jag fick inte luft, för min strupe andades för två personer, sen äntligen släppte paralysen, allt försvann och jag drog världens djupaste andetag som om jag varit under vatten o inte fått luft.Ja, så är det att ha sömnparalys. Att på riktigt vakna, men samtidigt drömmer endel av hjärnan fortfarande.Väldigt otäcka drömmar dessutom, detta var en ovanligt mild dröm.

 

Men men, nog om det, ville bara förklara lite om läget. Men som vanligt försöker jag använda mig av min vardag i min konst, o denna gång fick jag ideen att måla en drömfångare (för mardrömmar) och kattskallen fick jag inspiration till av min kommande anatomikurs jag ska börja på måndag, då vi kommer lära oss en hel del om ben o muskler. Haha! Ja, jag s
er konst i allt:)