•  STARTSIDAN

hårifying

Det blev lite paus från bloggen idag. Jag har haft seminarium om cancer, samtidigt som jag under varven försöker bearbeta min tragiska frisyr. Jag pendlar mellan " nåja, det kommer ju växa ut en vacker dag" och "jag ser förjävlig ut, kommer aldrig få en man, kommer leva som eremit o dö ensam i en lägenhet täckt med bearniesås o pommes frites"-tankar. Imorgon ska jag iväg för sista gången till frisören. Mitt enda hopp o krav är att de ska få bort allt orange och gult ur mitt hår, och förhoppningsvis få en jämn färg, men känns som mission impossible nu. Mitt hår har dessutom GÅTT AV på flera ställen , vilket gav mig en smärre panikattack.

 

Nu låter det som om jag är värsta känslig ang mitt hår, men som sagt, hade det bara varit att det var fel färg o så hade det ändå varit mer "ok", men eftersom håret skiftar o är fläckigt, så är det så uppebart att det är fel. Jag var dessutom sjuk för ett par år sen, vilket gjorde att jag tappade en massa hår, och efter det har jag kämpat skitmkt för att spara ut mitt hår. Nu, när det gått av, känns det så jävla hopplöst. för det tar ÅR att spara ut (det har alltså gått av så att jag bara har utväxten (ca 2 cm) kvar på vissa ställen).

 

En annan kanske lite galen tanke (men som jag är säker på att fler tjejer tänkt) är att när jag gifter mig, vill jag ha långt hår, och let's face it: ska jag gifta mig, vill jag göra det när jag är ung o snygg och då gäller det att börja spara i god tid!Om jag nu blir gift, som skallig...

 

Men nu ska jag försöka släppa det här med mitt hår. Ialla fall i bloggen. Dvs om det inte blir ännu värre imorgon. Uff, jag är så nervös:(

 

målat lite idag ialla fall. Nästa vecka ska jag nog ta tag i torsdagstemat också:)

 

usch. jag förstår dig :(
jag gifte mig för några år sedan och just innan, månaderna innan, så fick jag någon sorts sjuårs-hårtappning så jag blev så sjukt tunnhårig (seriöst hälften försvann, tom frisören tyckte synd om mig) och jag har nog aldrig varit fulare i hela mitt liv, tänk kala fläckar här och där. Kan inte ens titta på dom bilderna nu och har inga framkallade foton på väggen. Tog nya i studio året efter, men det är ju inte samma sak. Önskar att jag hade kunnat skjuta upp bröllopet där och då. Men men. Hår alltså. xD

haha, mmm. Men alltså, när det växt i några månader bara så känns det redan tjockare och bättre, så du har valt rätt årstid för din kris - på vintern är alla för deppiga för att se detaljer hos andra, och till sommaren kommer det redan kännas bättre :)