Ibland på mina bussfärder hem från universitetet( ni vet under mina filosofistunder), drabbas jag av plötsliga minnesbilder och insikter från min barndom. Jag minns rätt mkt rätt långt tillbaka i tiden, och drabbas plötsligt av någon insikt. Vad menar jag? Jo, jag ser helt plötsligt förklaringen till något jag tycker var oförklarligt när jag var liten.

 

Ett exempel på minne jag har, är från den tid då jag måste ha varit runt 3 år. Jag hatade fisk (redan då). Vi skulle äta mat hos dagmamman, då vi serverades VITA köttbullar. Tyckte det var lite konstigt att dom var vita, men hon sa att det var köttbullar, så jag käkade på.

 

Insikt för ca någon månad sen: JAG BLEV LURAD!naturligtvis måste det ha varit fiskbullar!!

 

Minne 2: Ålder: ca 4 år. Jag funderarde över det här med tecknade filmer o sånt. Alla onda gubbar såg så fula ut, och alla som var snälla såg så fina ut. Sen sa jag till min dagmamma" Vet du, jag har sett på film att alla snälla är fina, och alla dumma är fula. Men det är inte sant på riktigt. För du är ful,men du är jättesnäll".

 

Insikt nutid: Asså vad sa jag?Mitt enda försvar är att jag var väldigt ung o oerfaren av vad man borde/borde inte säga.!Åh, jag får ångest av att bara minnas det! Men jag var ju visserligen väldigt ärlig...

 

Minne 3: Vet inte hur gammal jag var vid detta minne, men jag minns ialla fall att jag var rätt liten o undrade varför farfar inte hade något hår. Min farfar (som gillar att skämta lite) sa att det var för att farmor ryckt av honom allt hår när hon blev arg på honom. Jag minns att jag blev asförbannad på farmor. En ganska oförstående farmor undrade varför jag inte villa att hon skulle röra mitt hår.

 

Insikt: Ja, detta insåg jag ju för rätt länge sen, men det var för inte så länge sen som minnet kom tillbaka till mig. naturligtvis ryckte inte farmor av min farfars hår, hans håravfall beror nog snarare på åldern, men som liten köper man det mesta de vuxna säger:)